|
|
 ”Vinterkriget” (”Talvisota”) är en av de mest ambitiösa finska krigsfilmerna som gjorts, och det vill inte säga lite. De flesta av dem har handlat om fortsättningskriget 1941-44, så det här är den enda storfilmen som skildrar det som egentligen var bakgrunden till filmer som ”Okänd soldat” och ”Tali-Ihantala 1944”. ”Vinterkriget” hade premiär lagom till 50-årsminnet av krigets utbrott 30/10 1939, och har nyligen kommit i en överkomlig svensk dvd-utgåva, efter att bara ha funnits tillgänglig som relativt dyr importvara.
 Vi får följa österbottningarna Martti och Paavo Hakala och deras kamrater i en skyttepluton i 4:e kompaniet i 23:e infanteriregementet. Bröderna är reservister, och bättre utrustade och uniformerade än en del av kamraterna, som får hålla tillgodo med vit-blå kokarder att sätta i sina civila mössor. Mobiliseringen och det spända läget gentemot Sovjet gör att ryktena går, och även om utrustningen är bristfällig så är motivationen och moralen hög. Större delen av filmens första timma ägnas åt veckorna före krigets utbrott, och man får lära känna plutonens medlemmar. Bröderna har ett lite spänt förhållande till sin oäkta halvbror Vilho Erkkilä. Veteranen Ylli sprider sina visdomsord omkring sig, och verkar vara typen som brukar klara sig igenom ett krig. Den slipade Arvi har närmast ständigt en cigarett i ett kort munstycke. Spänningar mellan befäl och soldater förekommer, men är inte lika tydliga som i t.ex. ”Okänd soldat”. Martti och fänrik Rajala kommer tidigt på kant med varandra, något som får konsekvenser längre fram i filmen. Vardagslivet i tält och korsu ger korta andningspauser mellan anfallen, och de få hempermissionerna förstärker frontsoldaternas känsla av alienation.
Som brukligt är i finska krigsfilmer, så är effekterna och pyrotekniken av hög kvalitet. Åtskilliga kubikmeter tall och gran stryker med. Några av effekterna är rätt blodiga, och kan ha inspirerat blodbadet i öppningsscenerna i ”Saving Private Ryan”. Sovjetiska stridsvagnar (T-26:or) förekommer i flera scener, och i brist på pansarvärn måste finnarna bekämpa dem med alla till buds stående medel. Flygplan (I-16 och DB-3) gör flera anfall; jag har för mig att det rör sig om övertygande modeller i kvartsskala, men jag kan minnas fel. Realismen är påtaglig, och bortsett från några triviala missar (typ tyska M42-hjälmar), så är filmen ett föredöme i genren.
  Filmen känns lite hackig på ett par ställen, och det beror nog på att den även filmades som en TV-serie på 5 x 50 minuter (4 timmar och 10 minuter inklusive för- och eftertexter, jämfört med filmens 3 timmar och 9 minuter), varvid en del förklarande scener kan ha hamnat på klipprummets golv. Mig veterligen har inte TV-serien visats i Sverige. Jag kan inte finska, men textningen verkar bra, och innehåller inte de finlandssvenska uttryck som gör andra finska filmer lite svårbegripliga ibland. Bildkvaliteten är inte den bästa, utan är lite ”smutsig” och skulle ha mått bra av en digital restaurering. Problemet är mest uppenbart på större skärmar, och utgör egentligen ett ganska litet irritationsmoment.
Ska man äga en finsk krigsfilm utöver ”Okänd soldat”, så är ”Vinterkriget” den filmen. Den ger inte bara en stark bild av vinterkriget, utan den står sig även mycket bra i en internationell jämförelse. Gillar man skitiga krigsfilmer med mycket realism och där huvudpersoner stryker med, så är filmen ett måste i samlingen.
Björn Hellqvist
|
|
|
Är du inte registrerad användare? Klicka här för att registrera dig.
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
 Gäster: 2
Inga användare inloggade
Antal medlemmar: 255
Nyaste medlem: janorsch
|
|
