Navigation

Latest Articles

Forum Threads

Audioprov

Klicka och lyssna på prov ur böckerna

Köp fotoutrustning

Uppsala Foto Kompani

Recensioner Foto

Digital Photography Review

TV-Tablå

TV-Guide.nu

Movie Database

Internet Movie database

Recensioner

Björns krigsfilmer

Vi rekommenderar:

krigsfilm.se

Gamespot

Game News

Militära spel

Speltillverkaren Matrix Games

Läs nyheter

Läs senaste nyheterna

Login

Username

Password



Forgotten your password?
Request a new one here.

Users Online

· Guests Online: 3

· Members Online: 0

· Total Members: 66
· Newest Member: Ulf Lindqvist

Kanalgenombrottet

Kanalgenombrottet#

Dambusters

Dambusters#

Waterloo

Waterloo#

Writing Coach

K. M. Weiland

View Thread

HQ » Spel » Militära spel
 Print Thread
Panzer Corps/Decisive Campaigns
Adam
Tänkte bara tipsa om ett strategispel som släpps imorgon.

Panzer Corps är en re-make på gamla Panzer General. Det är ett lättillgängligt strategispel med kampanj som sträcker sig över hela 2:a världskriget (endast ETO dock).

Vill man ha ett lättsmält strategispel i hängmattan så är detta ett givet köp. Det som jag tycker är bäst är huvudkampanjen där man med hjälp av prestigepoäng kan göra olika val för vilka strider man ska utkämpa (dessa prestigepoäng använder man också för att uppgradera och köpa nya enheter, så det gäller att tänka efter innan man satsar en massa prestigepoäng för att genomföra exempelvis Operation Seelöwe (där det också gäller att man genomför den franska kampanjen snabbt nog)).

Spelet släpps imorgon (11/7) av Matrix Games/Slitherine.
Edited by michael on 2012-08-11 09:47
Man ska osäkra sin revolver när statsmän talar om Gud. - Sverker Åström
 
HR Larsson
Har hittills plöjt igenom DLC 39-42 ...börjat på DLC 43.

De negativa grejerna: Starten på DLC 39 är ren historisk katastrof då spel-kampanjkonstruktörerna tydligen inbillat sig att 1939 års gräns gick vid Oder/Neisse.

Vidare fick man hjälp av rumäner mot jugoslavien (istället för ungrare), dessutom dök italienare upp i Stalingrad (!) istället för rumäner (även om dessa inte ens fanns inne i staden (!!), ungrare fanns med i utbrytningen från Stalingrad (!!!), trots att dessa befann sig 150-200 mil nordväst om staden.

Positivt: Intressant kampanj, ffa västfältåget 40 och början på Barbarossa 41 ...o fruktansvärda bataljer vintern 41 och 42

Klart godkänt, bortsett från alla historiska missar.
 
michael
Lite förvånad över hur många som gillar detta spel. Jag provade det när det kom ut för en herrans massa år sedan. Kan inte minnas några egentliga detaljer, men erinrar mig att det var någon slags sten-sax-påse-system som mer liknade schack än krigsspel. Jag ledsnade väldigt snabbt. Är jag för snabb att döma ut det? Finns det något djup i spelet?
 
HR Larsson
michael wrote:
Lite förvånad över hur många som gillar detta spel. Jag provade det när det kom ut för en herrans massa år sedan.


Då måste du mena det gamla "Panzer General"

Panzer Corps är knappt ett år gammalt. Visst är spelet till viss del en form av sten-sax-påse, men vissa scenarior kan vara riktigt tuffa att klara på decisive utan att utarma sin trupper totalt inför nästa strid.

En kul finess i detta nya är att varje enhet kan få upp till tre hjältar som med olika egenskaper förbättrar enheten.
 
michael
Jo, jag syftar på det äldre spelet. Detta verkar vara en uppfräschning av samma koncept. Jag provade demot till ett liknande i går kväll - Unity of Command - men även det fungerar på detta sätt: man skjuter liksom ett skott med varje enhet, ibland flera skott mot samma mål. Funderingarna gäller mer hur man ska flytta enheterna och i vilken ordning för att pjäserna inte ska hamna i vägen för varandra, än var man ska sätta in sina huvudstötar, placera reserver, föra fram förråd, allokera flygunderstöd, etcetera. När det kommer till VK2 vill jag nog ha lite mer djup.

Fast, å andra sidan, har jag suttit och spelat Civilization de senaste veckorna, så ibland duger det ju med enkla stridssystem. Smile
 
HR Larsson
michael wrote:
Jo, jag syftar på det äldre spelet. Detta verkar vara en uppfräschning av samma koncept. Jag provade demot till ett liknande i går kväll - Unity of Command - men även det fungerar på detta sätt: man skjuter liksom ett skott med varje enhet, ibland flera skott mot samma mål. Funderingarna gäller mer hur man ska flytta enheterna och i vilken ordning för att pjäserna inte ska hamna i vägen för varandra, än var man ska sätta in sina huvudstötar, placera reserver, föra fram förråd, allokera flygunderstöd, etcetera. När det kommer till VK2 vill jag nog ha lite mer djup.

Fast, å andra sidan, har jag suttit och spelat Civilization de senaste veckorna, så ibland duger det ju med enkla stridssystem. Smile


Jag vill oftast också ha mer djup, men blev lite besviken på War in the East när jag insåg "fusket" med att ryssarna plötsligt blev 200% effektivare 1943.

Panzer Corps vill jag mer jämföra med en intressantare form av schack (hatar dock riktigt schack Sad). Täcka flanker, preparera för infanterianfall med artilleri (och ge det luftskydd), aktiv djupspaning, få fram infanteriet på stormavstånd, mm, mm är vad Panzer Corps handlar om ...ett suveränt spel när man har ett par timmar att slå ihjäl. Wink

Spelade f ö själv en runda med Civilization i juni, min favvo är Civ III conquest ...tycker att civ IV o V börjat missa lite av det som gjorde civilization till en höjdare.
 
michael
Det har ju varit en ruggig massa bråk om WitE, men det där med 200 % är jag inte medveten om. Vad är det?
 
HR Larsson
michael wrote:
Det har ju varit en ruggig massa bråk om WitE, men det där med 200 % är jag inte medveten om. Vad är det?


200% var kanske lite överdrivet. Men för att kompensera för den tyska överlägsenheten, så väljer speltillverkarna den enkla vägen, nämligen att boosta ryssarnas trupper maximalt vid ett visst givet datum.

Detta innebär att vid en viss runda (innan fusket) så kan man som tysk anfalla i godan ro, bara för att upptäcka att fienden du just slog med 2-1 i odds gör ett motanfall med 4-1 i odds.

Sen dess har jag slutat spela det spelet.
 
michael
Mille och jag har kört ett totalt spel och jag märkte aldrig någonting av det här. Nu har vi bytt sida och är i gång igen. Kan du länka mig till någon längre diskussion om detta på Matrix Forum?

Jag vet att spelet har flera andra sådana här punkter där almänna justeringar sker. Vad det egentligen handlar om är antagligen att det finns ett visst antal hexer och en övre stackinggräns, vars påverkan på simuleringen med jämna mellanrum måste justeras. Men det du säger låter oroväckande.
 
HR Larsson
michael wrote:
Mille och jag har kört ett totalt spel och jag märkte aldrig någonting av det här. Nu har vi bytt sida och är i gång igen. Kan du länka mig till någon längre diskussion om detta på Matrix Forum?

Jag vet att spelet har flera andra sådana här punkter där almänna justeringar sker. Vad det egentligen handlar om är antagligen att det finns ett visst antal hexer och en övre stackinggräns, vars påverkan på simuleringen med jämna mellanrum måste justeras. Men det du säger låter oroväckande.


Det var nästan ett år sen jag sist spelade det, men jag vill t ex minnas att vid en given tidpunkt 42 eller 43 leder alla ryska attacker över 1,5-1 eller 2-1 till en automatisk reträtt för axelmaktsstyrkorna, vilket innebar en massa extra reträttförluster.

Men det är fullt möjligt att senare uppdateringar ändrat allt detta.
 
HR Larsson
Tillägg:

Gary Grigsbys spel är annars utmärkta vad gäller ambitionen, men det är främst bristen på den i krig så viktiga varierade slumpen som jag mest har emot dem.

Ett klockrent exempel på detta är "War in the Pacific", Matrix 2004 (har dock inte spelat den senare utgivna Admirals edition).

Där avgörs det så enkelt att det är 50% chans i en attack om torpedbombare anfaller med torpeder eller bomber, utslaget blir att alla plan utan undantag anfaller med det ena eller det andra (inte 50-50, 70-30 etc). Detta gäller även japanernas "surprise attack" mot Pearl Harbour (!) ...i 50% av fallen anfaller samtliga japanska torpedplan med bomber, vilket så gott som garanterar att inget amerikanskt fartyg blir sänkt i Pearl Harbour.

Det ovanstående kan iofs förklaras med att man kan ha skickat i väg dyrbara torpedplan i "extended range strikes" med bomber, något jag tvivlar på att någon befälhavare skulle gjort i onödan.

Samma brist på variation gäller även luftstrider mot Zerojaktplan, innan maj 1942 skjuts sällan något ner, och alla dom eskorterar klarar sig oftast helt oskadda, efter maj 42 faller dom som flugor ...och när amerikanerna får Corsairjaktplan spelar det ingen roll vilken erfarenhet de japanska piloterna har, osv, osv...
 
michael
HR Larsson wrote:
michael wrote:
Mille och jag har kört ett totalt spel och jag märkte aldrig någonting av det här. Nu har vi bytt sida och är i gång igen. Kan du länka mig till någon längre diskussion om detta på Matrix Forum?

Jag vet att spelet har flera andra sådana här punkter där almänna justeringar sker. Vad det egentligen handlar om är antagligen att det finns ett visst antal hexer och en övre stackinggräns, vars påverkan på simuleringen med jämna mellanrum måste justeras. Men det du säger låter oroväckande.


Det var nästan ett år sen jag sist spelade det, men jag vill t ex minnas att vid en given tidpunkt 42 eller 43 leder alla ryska attacker över 1,5-1 eller 2-1 till en automatisk reträtt för axelmaktsstyrkorna, vilket innebar en massa extra reträttförluster.

Men det är fullt möjligt att senare uppdateringar ändrat allt detta.


Nu tror jag att jag minns dessa dispyter på Matrix Forum. Vid tillfället brydde jag mig inte så mycket om dem. Troligen är detta ett sätt att lösa stackingbegränsningarna. Det finns en övre gräns för hur mycket ryssarna kan få in i en hex, varför en nödlösning måste till för att man ska kunna uppnå ett historiskt resultat. Nåväl, jag och Mille spelar väl på. Vi är bara i första vintern ännu.
 
michael
HR Larsson wrote:
Tillägg:

Gary Grigsbys spel är annars utmärkta vad gäller ambitionen, men det är främst bristen på den i krig så viktiga varierade slumpen som jag mest har emot dem.

Ett klockrent exempel på detta är "War in the Pacific", Matrix 2004 (har dock inte spelat den senare utgivna Admirals edition).

Där avgörs det så enkelt att det är 50% chans i en attack om torpedbombare anfaller med torpeder eller bomber, utslaget blir att alla plan utan undantag anfaller med det ena eller det andra (inte 50-50, 70-30 etc). Detta gäller även japanernas "surprise attack" mot Pearl Harbour (!) ...i 50% av fallen anfaller samtliga japanska torpedplan med bomber, vilket så gott som garanterar att inget amerikanskt fartyg blir sänkt i Pearl Harbour.

Det ovanstående kan iofs förklaras med att man kan ha skickat i väg dyrbara torpedplan i "extended range strikes" med bomber, något jag tvivlar på att någon befälhavare skulle gjort i onödan.

Samma brist på variation gäller även luftstrider mot Zerojaktplan, innan maj 1942 skjuts sällan något ner, och alla dom eskorterar klarar sig oftast helt oskadda, efter maj 42 faller dom som flugor ...och när amerikanerna får Corsairjaktplan spelar det ingen roll vilken erfarenhet de japanska piloterna har, osv, osv...


Sant, sådana där saker irriterar. För ögonblicket är WitE dock det spel som bäst erbjuder det jag personligen vill ha, trots dessa brister. Mille är också ovillig att köra något annat just nu.

Jag köpte Decisive Campaigns, men ingen annan har det och jag vägrar att spela mot en AI. Annars kan det spelet kanske vara bra när man lärt sig hur det fungerar. Mindre micromanagement än WitE, men ändock ett visst djup. Du har inte testat det?
 
HR Larsson
michael wrote:

Sant, sådana där saker irriterar.


Problemet är troligtvis hur det programmeras. Det händer mycket i strategiska spel som omfattar en stor teater och har ambitionen att gå ner på en detaljerad nivå, programmeraren lockas förmodligen att förenkla stridsrutinerna, i fallet WtiE problemet med stacking.

Så istället för att ägna lite större uppmärksamhet till variation, och få intressanta strider där vissa enheter lyckas hålla ut mot alla odds på t ex östfronten, eller där enskilda Buffalojaktplan skjuter ner 2-3 japanska bombplan över Singapore trots Zeroplans-eskort, dvs sånt som är kul för oss spelare när det då o då inträffar, så får vi istället en schablonartat tråkig standardisering av resultaten Sad


michael wrote:För ögonblicket är WitE dock det spel som bäst erbjuder det jag personligen vill ha, trots dessa brister. Mille är också ovillig att köra något annat just nu.


Jo WitE är annars ett suveränt, med djup, gillar ffa hur man får hoppas att vissa divisioner ska få de nya stridsvagnarna osv. Ett tips: Ladda ner mod:en som visar alla orter namngivna på kartan ...blir mer känsla iaf om man spelar tysk, eftersom de tyska benämningarna står där, ungefär som på en OKH-karta Smile

michael wrote:Jag köpte Decisive Campaigns, men ingen annan har det och jag vägrar att spela mot en AI. Annars kan det spelet kanske vara bra när man lärt sig hur det fungerar. Mindre micromanagement än WitE, men ändock ett visst djup. Du har inte testat det?


Nej jag har inte testat det. Gillar iofs micromanagement, men Descisive Campaigns ser onekligen intressant ut, ska has i åtanke efter semestern, ser ut lite som HPS Panzer Campaigns (som f ö är ett suveränt spel mot mänskliga motståndare AI:n är dock skit), Kursk eller Smolensk 41 borde ni faktiskt testa, dom är episka Smile
 
michael
Kikade på HPS för något år sedan, men det föll på någonting som jag inte minns just nu; möjligen var det flera saker. Jag har för mig att det var många klick för varje rörelse (sånt hatar jag) och deprimerande grafik (där jag är extremt känslig).

Men jag startade upp Decisive Campaigns i går och läste även lite i manualen. Jag blev betydligt mer imponerad än första gången, då jag bara satt och körde trial and error. Möjligheten att använda artilleri utanför regelrätta anfall, demolera och laga broar, ge försvarande enheter direktiv hur mycket motstånd de ska göra om de blir angripna och liknande saker, gör att man kan få betydligt mer intressanta situationer på lokal nivå.

Det är till och med möjligt att dela upp spelet mellan många aktörer, som, till exempel, att sju spelare kör Case Yellow: OKH, AG A, AG B, UK, France, Belgium och Netherlands. Bara att dela upp det mellan 4 spelare skulle göra saken intressant.
Edited by michael on 2012-08-11 09:51
 
HR Larsson
michael wrote:
Kikade på HPS för något år sedan, men det föll på någonting som jag inte minns just nu; möjligen var det flera saker. Jag har för mig att det var många klick för varje rörelse (sånt hatar jag) och deprimerande grafik (där jag är extremt känslig).


Kan hålla med angående grafiken, originalgrafiken är ingen höjdare, jag har dock laddat ner en Mod som ordnar den biten.

Desicive Campaign (Warzaw to Paris) ska jag faktiskt ha i åtanke i framtiden, det ser väldigt intressant ut på bilderna.
 
michael
Mille och jag är som sagt uppbundna med WitE just nu, men jag ska definitivt spela DC med någon. Det har den gamla boardgame-känslan; nästan så att man känner tjusningen att lyfta de små pappbitarna. Och det är inte så förbenat stort. Operation Gelb är precis lagom: hanterbart i format, men stort nog att ändå vara intressant med många strategiska beslut.
Edited by michael on 2012-08-19 17:43
 
Jump to Forum:
Render time: 0.38 seconds
3,000,191 unique visits