Navigation

Latest Articles

Forum Threads

Audioprov

Klicka och lyssna på prov ur böckerna

Köp fotoutrustning

Uppsala Foto Kompani

Recensioner Foto

Digital Photography Review

TV-Tablå

TV-Guide.nu

Movie Database

Internet Movie database

Recensioner

Björns krigsfilmer

Vi rekommenderar:

krigsfilm.se

Gamespot

Game News

Militära spel

Speltillverkaren Matrix Games

Läs nyheter

Läs senaste nyheterna

Login

Username

Password



Forgotten your password?
Request a new one here.

Users Online

· Guests Online: 1

· Members Online: 0

· Total Members: 66
· Newest Member: Ulf Lindqvist

Kanalgenombrottet

Kanalgenombrottet#

Dambusters

Dambusters#

Waterloo

Waterloo#

Writing Coach

K. M. Weiland

TV-SERIE Pacific DVD

Så har då HBO:s 10-delars miniserie kommit på DVD. Ända sedan det blev känt år 2003 att Steven Spielberg och Tom Hanks skulle producera en serie om striderna i Stilla havet, så hade jag väntat på att "The Pacific" skulle bli verklighet. Sju år senare kunde jag se de första avsnitten, och mina höga förväntningar infriades till största delen. Då Spielberg och Hanks låg bakom den moderna klassikern "Band of Brothers", inställde sig den naturliga frågan: "Kommer de att kunna överträffa sig själva?". Med tanke på "Band of Brothers" bestående popularitet, så var det en tuff utmaning. Styrkan i en framgångsrik, verklighetsbaserad tv-serie eller film ligger i att välja rätt underlag för manuset. "Band of Brothers" byggde på Stephen Ambroses bok med samma namn, och följde som bekant ett och samma fallskärmsjägarkompani från 1942 till 1945, med tyngdpunkten på det sista krigsåret. I fallet med "The Pacific" valde man i stället att följa tre unga marinsoldater i 1. marinkårsdivisionen: Robert Leckie, John Basilone och Eugene Sledge. Deras karriärer överlappade flera viktiga slag i striderna om Stilla havet, vilket gör att serien ger en ganska fyllig bild av kriget. Efter kriget kom Leckie att skriva "Helmet for My Pillow", och Sledge "With the Old Breed: At Peleliu and Okinawa", två av de bästa memoarerna från Stillahavsfronten.


THE PACIFIC




Det fanns redan från början flera problem inbyggda i projektet. Medan "Band of Brothers" koncentrerade sig på ett antal sammansvetsade personer i samma kompani under ganska kort tid och strider i välbekanta, europeiska miljöer, skildrar "The Pacific" inte samma grad av kamratskap, serien utspelar sig över ett längre tidsspann, och med strider i anonym djungel eller i karga klipplandskap. Stilla havet är helt enkelt svårare och otacksammare att skildra än kampanjen i nordvästra Europa.

Skådespelarna är genomgående bra, även om de inte är lika unga som många av deras förlagor. Genom att det inte rör sig om några kända namn, blir man inte distraherad av "kändisen X i rollen som Y"-fenomenet. Upplägget påminner om "Band of Brothers", med några veteraner som minns sina upplevelser innan förtexterna rullar. Det kan vara svårt att se skillnad på soldaterna, men det är å andra sidan närmast standard i filmer och tv-serier med militärt tema; man kan behöva ett par genomtittningar för att lära känna igen sekundära karaktärer. Effekterna är verklighetstrogna, och välgjord datorgrafik gör att flottstyrkorna framträder i all sin kraft. Man har även haft tillgång till originalfordon och välgjorda replikor, och amfibiekrigföringens karaktär kommer fram i flera landstigningsscener.

SerienDet första avsnittet låter oss bekanta oss med huvudpersonerna. I några korta scener får vi se något av deras bakgrund, för att sedan följa Leckie och Basilone vid landstigningen på Guadalcanal i augusti 1942. Deras oro inför landstigningen förvandlas till lättnad då japanskt motstånd lyser med sin frånvaro. Men det tar inte lång tid innan allvaret infinner sig. Den första förlusten beror på egen eld, och sedan slår japanerna till i sjöslaget vid Savo Island 8-9 augusti. Några kompanier förflyttas till Alligator Creek, där en hård nattstrid mot en flankerande japansk styrka utkämpas den 19 augusti. De unga soldaterna ställs inför en fiende som är fullständigt hänsynslös och orädd, och som är fast bestämd att återta ön.

I det andra avsnittet fortsätter kampen om Guadalcanal. Marinsoldaterna har att uthärda både japanska angrepp och bombardemang, och sjukdomar som malaria och diarré. Dessutom lider man brist på det mesta, då japanerna kontrollerar farvattnen utanför ön. Endast genom att stjäla förnödenheter från nyligen anlända arméförband får man ett avbrott i dieten på kokt ris. Den 24-26 oktober försöker japanska styrkor bryta igenom vid Henderson Field, det livsviktiga flygfältet som amerikanerna erövrat från japanerna. Under ledning av den legendariske överstelöjtnanten "Chesty" Puller slår marinsoldaterna tillbaka våg efter våg av japanska nattanfall, men inte utan förluster. Slutligen evakueras de slutkörda soldaterna från ön för att få vila och förstärkningar. Serien skildrar striderna på ett realistiskt sätt, och man får en aning om vilket helvete alla inblandade genomled. Japanerna syns mest i sina banzaianfall, där de mejas ned i tjogtal, men vid några tillfällen får man se dem som individer. Hänsynslösheten i striderna visas bland annat när man finner några torterade och stympade marinsoldat-lik, men också när man får se ett spetsat japanskt kranium med en skämtsam skylt om att han inte tagit sin malariamedicin.

Det tredje avsnittet utspelar sig nästan helt och hållet i Melbourne, Australien, där de överlevande från Guadalcanal anländer för att återhämta sig. Som de unga män de är, består en stor del av detta i att sova, supa och ragga. Till skillnad från "Band of Brothers", som hade mycket lite av civilt liv och romantik (litegrann i episoderna 4, 6 och 9), så är det mer av den varan i det här avsnittet. Robert Leckie träffar en flicka från en grekisk familj, och blir accepterad som en familjemedlem.

Sidney Phillips (Eugene Sledges kompis), som mest varit en sekundär karaktär, får lite mer utrymme i det här avsnittet, medan John Basilone får ta emot Medal of Honor för sin insats på Guadalcanal. Då marinkåren behöver pengar för att kunna utrusta sina mannar, blir han utsedd till att få åka tillbaka till USA för att hjälpa till i propagandan och försäljningen av krigsobligationer. Själv är han måttligt entusiastisk inför det faktum att han kommer att skiljas från sina kamrater (han återvänder dock i det åttonde avsnittet). Avsnittet är helt utan strider, men utgör en välbehövlig fördjupning i några av de centrala karaktärerna och en andpaus inför de kommande delarna, som kommer att vara desto våldsammare. Om det är något jag kan kritisera avsnittet för, så är det den fiktiva kärlekshistorien Leckie upplever. Hans verkliga upplevelser i Melbourne var intressanta nog, så varför hitta på något som inte ägde rum?

Fjärde delen av "The Pacific" tilldrar sig till största delen på Cape Gloucester på ön New Britain. Vi får följa Robert Leckie, där han tjänstgör som spanare efter att ha blivit omplacerad efter ett disciplinbrott i Melbourne. Eugene Sledge förekommer i en kort scen, där han genomgår träning i att använda en granatkastare. I nästa episod kommer han att få använda den i skarpa lägen, då han landstiger på Peleliu. Djungeln är nästan en större fiende än japanerna, och det närmast ständiga regnet gör livet till ett lerigt helvete för soldaterna. Stressen tar ut sin tribut på olika sätt. Leckies hälsa får sig en törn, och han hamnar på ett fältsjukhus. Där finns även soldater som uppvisar stridströtthet, och det hela ger en mörkare sida av kriget än vad vi fick se i t.ex. "Band of Brothers". Man kan säga att "The Pacific" påminner mer om de filmer vi sett om Vietnamkriget, där djungeln, korta stridsavstånd och en hårdför fiende gjorde att soldaterna tog mer stryk mentalt.

Femte delen börjar med att John Basilone anländer till USA och kampanjen för att sälja krigsobligationer. Han är en celebritet, som lever livet på lyxhotell och som får utföra andra horisontella aktiviteter än ålning medelst hasning. Eugene Sledge anländer till basen på Pavuvu, där han inser att han inte står högt på hackordningen bland veteranerna. Han får tillfälle att träffa sin vän Sid Phillips, och möter även Leckie. Ett par nya karaktärer står ut från resten: sergeant Haney, en veteran från första världskriget som använder rotborste för intimhygienen, och Merriel "Snafu" Shelton. Haney har blivit "asiatisk", vilket var termen för soldater som blivit lite vrickade av kriget i tropikerna. Snafu (utmärkt spelad av Rami Malek) är först en irriterande bekantskap, men ju mer man lär känna honom, desto mer gillar man honom.

Snart är det dags för att landstiga på Peleliu, och den lilla ön som general MacArthur vill ha som språngbräda för anfallet på Filippinerna förväntas vara erövrad på några dagar. Det kommer att visa sig ta ett par månader. Redan på stranden förstår man att det kommer att bli tufft. Sledge får sitt elddop i en scen som inte står landstigningen i "Saving Private Ryan" långt efter i intensitet. För de som väntat på att serien ska komma igång "på riktigt" (d.v.s. brutala stridsscener) får här sina önskemål tillgodosedda.

Del sex handlar till största delen om hur amerikanerna måste ta sig över flygfältet på Peleliu för att kunna komma åt det japanska artilleriet i bergen bortom fältet. Marinsoldaterna lider brist på dricksvatten i den 40-gradiga värmen, och de få vattenhålen som finns har förgiftats av japanerna. Anfallet över flygfältet blir ett gatlopp, då japanerna bestryker det med kulsprutor och artilleri. Scenerna är sällsynt brutala för en tv-serie, med avslitna kroppsdelar som flyger genom luften. Det här avsnittet har nog nästan lika mycket stridsscener som de föregående delarna tillsammans. Om "The Pacific" har kretsat runt Leckie tills nu, så övertas stafettpinnen av Sledge, som är huvudperson i de resterande avsnitten (med undantag för del åtta, som ägnas åt John Basilone).

Sjunde avsnittet avslutar Peleliu-sviten, och när man inte trodde att det kunde bli värre, så skruvas grymheterna upp ännu ett snäpp. Scenerna från striderna i bergen på Peleliu får "Sagan om ringens" Mordor att framstå som ett attraktivt resmål. Jag kan ärligt talat inte påminna mig om någon annan tv-serie som haft några liknande scener. En av dem kommer garanterat att etsa sig fast hos åskådaren. Jag visste att den skulle komma, men den var magstark ändå. Sledge ser vänner och befäl stupa, och han blir alltmer avtrubbad. I en nyckelscen får Snafu honom att ta ett steg tillbaka från avgrunden, och Sledge behåller därmed en rest av sin humanism. Delarna 5-7 är en skakande inblick i krigets realiteter, och slår hårdare än de flesta "Band of Brothers"-avsnitt, med möjligt undantag för del 7, "The Breaking Point".

Del åtta handlar om John Basilone, marinsoldaten som mottog Medal of Honor för sin insats på Guadalcanal, och som blivit dragplåster för försäljningskampanjen för krigsobligationer. Själv vantrivs han med att inte få vara vid fronten, och ser till att få börja utbilda ersättningsmanskap. Under tiden på Camp Pendleton lär han känna sergeant Lena Riggi, som basar för mässen. Han är intresserad, men hon är avvisande, då han har rykte om sig att ha haft många tillfälliga flickvänner. Basilone ger sig dock inte så lätt, och romansen spirar. Jag vill inte avslöja så mycket mer, men avsnittet avslutas med mycket intensiva stridsscener från Iwo Jima. Hela avsnittet känns som en klassisk krigsfilm, fast bara hälften så lång.

När man ser del nio förstår man varför det föregående avsnittet till största delen var rätt lugnt. Det behövdes en andhämtningspaus mellan Peleliu och Okinawa. Sledge och Snafu är med på Okinawa, där 1:a marinkårsdivisonen ingår i invasionsstyrkan. Ön är den sista utposten före Japan, och det krävs nästan tre månaders blodig krigföring för att slå de japanska styrkorna. Slaget blev kostsamt, med 12.500 stupade amerikaner, 110.000 stupade japaner, och uppskattningsvis 100.000 döda civila. Av detta får man bara se en liten del, men striderna är minst lika brutala som de värsta delarna av striderna på Peleliu.

Vad som gör saken än värre är att de civila på Okinawa kommer i skottlinjen. Avsnittet känns som en blandning av en film om första världskrimestadelsget och en Vietnamfilm, men om man har läst Sledges skildring från striderna förstår man att serien bara lyckas förmedla en bråkdel av helvetet soldaterna fick uthärda. Själv så har Sledge allt svårare att betrakta japanerna som människor, och av den försynte läkarsonen har det blivit en kallblodig mördare. Avsnittet handlar till stor del om hur han nästan förlorar sin humanism, från att döda japaner utan misskund till att uppröras när en granatchockad japan mejas ned av nyanlända soldater. Striderna äger till mestadels rum under monsunregnen, och soldaterna tvingas leva och sova i lerfyllda skyttegropar. Döda soldater kan inte begravas, och blir snabbt fulla av fluglarver och likmaskar. Man trodde att scenerna från Peleliu var hemska, och så överträffas de i det här avsnittet. Om det inte framgått tidigare att krig är helvete, så kan man inte missa det nu.

Det tionde och sista avsnittet är helt tillägnat vad som hände efter VJ-dagen. Sledge och Snafu befinner sig på södra Okinawa när freden bryter ut, medan Leckie är på ett krigssjukhus hemma i Staterna. Sledge och Snafu tjänstgör några månader i Peking efter att den japanska ockupationen upphört; detta visas inte, men det gör att de kommer hem på våren 1946 när alla paraderna är över. Leckie återvänder till föräldrahemmet och tar upp sin karriär som journalist, medan Sledge har svårare att anpassa sig till det civila livet. I en nyckelscen ansöker han till högskolan, och får flera frågor om han lärt sig något i det militära, som till exempel om han gått några specialkurser. Till sist tröttnar han och säger: "De lärde mig att döda japaner, och jag blev rätt jäkla bra på det". Hela avsnittet visar något som man ibland saknar i krigsfilmer. Vad händer när vapnen lämnats in och medaljerna delats ut? Avsnittet är en värdig avslutning på en serie som inte väjer för de svåra frågorna.

Om det är något som gjorde mig förbannad när DVD-boxen släpptes, så var det den svenska textningen. Den verkar ha gjorts av en 16-åring utan känsla för svenska, engelska eller militära uttryck. Språket är klumpigt och tondövt vad gäller amerikanska idiom. Jag stod ut med det första avsnittet, för att sedan använda den engelska textningen för hörselskadade i resterande avsnitt för att inte få blodstörtning. Man kan tycka att ett utgivare som Warner, med en påkostad utgåva av en kvalitetsproduktion från HBO, skulle kunna bekosta en översättning bättre än vad som brukar ses i B-filmer, men det verkar som om man använt sig av en piratöversättning från nätet. Snålt, dumt och svagt!

"The Pacific" är som jag påpekat tidigare inte "Band of Brothers" i Stilla havet. BoB är i allt väsentligt en hyllning till ett elitkompani som klarade sig genom kriget med relativt lindriga förluster. Seriens Easy Company utkämpade tre större slag (Normandie, Holland och Ardennerna), men inte ett så utdraget krig mot en hänsynslös fiende som marinsoldaterna fick stå ut med i Stilla havet. BoB har blivit en favorit hos många för skildringen av kamratskapet och den raka handlingen. "The Pacific"är svårare att ta till sig för den som förväntar sig en repris på BoB. Perspektivet har skiftats till tre marinsoldater, striderna utkämpas i djungler och på obetydliga öar som få hört talas om, och atmosfären är mörkare. "The Pacific" ger en sannare bild av vad kriget innebar för många soldater i frontlinjen, både i Stilla havet, i Italien och i Västeuropa hösten/vintern 1944-45. Det är inte lättsmält, och är inte menat att vara det heller. Jag kommer att se om den flera gånger, och den kommer med all sannolikhet att tjäna på det. När man kan se flera avsnitt på raken blir det lättare att hålla reda på de många olika karaktärerna och själva handlingen, än när man tittar på ett avsnitt i veckan. Jag misstänker att "The Pacific" inte kommer att peta "Band of Brothers" från förstaplatsen, men det är mer en fråga om att BoB har varit extremt framgångsrik och lätt att ta till sig, än att "The Pacific" inte skulle vara en bra serie. "The Pacific" är mörkare, mognare och modernare, och ställer större krav på åskådaren, men ger också mer tillbaka. Spielberg och Hanks har lyckats igen.

Björn Hellqvist



Render time: 0.17 seconds
3,048,237 unique visits