ANDRA VÄRLDSKRIGET ÅR FÖR ÅR


av


MICHAEL TAMELANDER och NIKLAS ZETTERLING


POPULÄR HISTORIA/HISTORISKA MEDIA




Fakta
Författare: Michael Tamelander och Niklas Zetterling
Förlag: Populärhistoria/Historiska Media
Utgiven: 2007
Antal sidor: 109
Översatt: Norska


Förlagets text: Andra världskriget 1939-45 är historiens mest omfattande och fruktansvärda krig. Kring 50 miljoner människor dog, fler skadades och en hel värld förändrades för alltid. Spåren av kriget är tydliga än idag.

Massor har skrivits om krigsåren och mängder av filmer skildrar de dramatiska händelserna i Europa, Nordafrika och Asien. Till skillnad från omfångsrika redogörelser är den här boken en snabbläst, men samtidigt faktarik, översikt. Andra världskriget år för år ger samlad kunskap om händelseförloppet och de viktigaste personerna.

Författarna är militärhistoriska specialister och texterna är hämtade från tidskriften Populär Historia.

Michael Tamelander har skrivit en rad böcker om fältslag, militära operationer och konflikter. Niklas Zetterling är verksam vid Försvarshögskolan i Stockholm där han bedriver forskning inom krigshistoria. Historiska Media har tidigare gett ut deras bok Nionde april (2000).

Ur boken: Efter att ha avancerat ungefär 70 mil kom den tyska framstöten mot Moskva att avstanna. Istället fortsatte den tyska offensiven i Ukraina, där Kiev inringades och över 650 000 sovjetiska soldater tillfångatogs. Efter denna stora seger riktade tyskarna åter sitt fokus mot Moskva, och i början av oktober inleddes en storoffensiv mot den sovjetiska huvudstaden. Inom en vecka hade stora sovjetiska styrkor inringats och kort därpå kunde tyskarna räkna in fler än 670 000 krigsfångar. Trots denna framgång tornade problemen upp sig. Höstregnen började falla och vägarna förvandlades till lervälling under tyska stövlar, hjul och larvband. Framryckningen stannade upp, inte minst för att tillförseln av ammunition och bränsle nära nog uteblev i lervällingen. Förhoppningen att Röda armén skulle kollapsa hade inte infriats och inte långt därefter kom kylan. Till en början var det en fördel för tyskarna, som kunde återuppta framryckningen när marken blivit hård. Snart kunde tätförbanden se Kreml i sina kikare, men närmare Moskva än så skulle tyskarna aldrig komma. I slutet av november föll snön och sedan kom den extrema kylan. Motorer i stridsvagnar och flygplan frös. Eftersom den tyska ledningen förväntat sig ett kort fälttåg hade inte soldaterna blivit försedda med vinterutrustning. Fronten stelnade längs hela linjen och i mitten av december var det inte längre tyskarna som anföll, utan Röda armén som slog tillbaka. Inledningsvis var de sovjetiska anfallen trevande, men efterhand kom de att utvidgas mer och mer. När år 1941 närmade sig sitt slut hade hotet mot Moskva för tillfället avvärjts.

Barbarossa – som skulle ha blivit ett så kort fälttåg – hade misslyckats. Samtidigt utvidgades kriget när japanska stridsflygplan gick till aktion på andra sidan jordklotet. Under ett överraskande anfall mot den amerikanska örlogsbasen Pearl Harbor på Hawaii drogs amerikanerna in i konflikten mot axelmakterna. Några dagar senare – som en gest mot Japan – förklarade Hitler USA krig. Med detta var den tid då politiska åtgärder kunde ha påverkat utgången i praktiken över. Samtliga stormakter hade tilldelats sina roller och världens öde skulle nu avgöras på slagfältet.

Det europeiska kriget hade förvandlades till ett världskrig.




Michael om Andra världskriget år för år – del 8 i berättelsen om böckerna: Med redogörelsen för Tirpitz avslutad kommer vi så till den åttonde boken och måste därmed gå tillbaka lite i tiden. Upprinnelsen till Andra världskriget år för år började den 21 januari 2004, medan jag och Jonas höll på med Havets vargar och en vecka innan Bismarck kom ut i handeln. Jag blev uppringd av Magnus Bergsten på tidningen Populär Historia, vilken frågade om jag ville skriva en artikel om D-dagen lagom till 60-årsminnet av händelsen. Jag blev först mycket överraskad och det tog säkerligen någon minut innan jag helt kopplade vad Magnus talade om. Sedan slog min självförsvarsinstinkt mot allt som kan binda upp värdefull tid över och jag började automatiskt att värja mig. Men det var bara för en kort stund, sedan började jag se fördelar i förslaget. En sådan artikel skulle nå läsare som normalt låg utanför min räckvidd, därför uppfattade jag att det låg ett visst reklamvärde i en artikel. Om någon fann den tilltalande kunde det ju leda till ett spirande intresse för våra böcker. Problemet var dock att jag inte ville starta ett nytt projekt mitt inne i Havets vargar, hur litet detta företag än var, sådant kan få ödesdigra konsekvenser för ett manus. Herr Bergsten var dock mycket övertalande. Med tanke på den publik som skulle läsa artikeln och den begränsade textmängd som var tillgänglig, fanns inget krav på att gå djupt; tvärtom, det var inte ens möjligt. En översiktlig resumé över invasionen, var allt som behövdes; kanske med lite extra belysning på några signifikativa punkter. Vi bestämde att jag skulle fundera på saken och göra en provskrivning. Sedan skulle jag kontakta Magnus med mitt beslut.

Enligt min loggbok ägde det här samtalet rum en onsdag. Dagen därpå står bara att jag kände mig väldigt trött och att jag ägnade kvällen åt att se en bit ur den franska miniserien om Napoleon. Jag måste dock ha funderat en hel del på frågan om artikeln, framför allt vilka punkter jag skulle ta upp. Kvällen därpå satte jag mig vid datorn för att skriva lite på prov. Det var inte meningen att jag skulle hålla på så länge, men jag bara skrev och skrev och tre timmar senare var artikeln klar. De enda tillägg jag gjorde var att påföljande morgon lägga in några ögonvittnen från själva landstigningen. Jag har ingen aning hur jag gick i land med att göra jobbet med denna hastighet – varken före eller senare har jag skrivit någonting så snabbt – men när jag läser artikeln i dag ser jag inga spår av brådska. Den hade blivit likadan även om jag ägnat den hela två veckor. Under alla omständigheter mailade jag den till Magnus med frågan om han ville ha några ändringar eller tillägg. Det ville han inte.

Några dagar efter Normandie-artikeln skrev jag även en kort text om Bismarck. Det var ingen riktig artikel, snarare en halvsidesblänkare om britternas lyckosamma torpedträff på slagskeppets roder. Med det var mina äventyr i tidskiftsvärlden för stunden över. Det var rätt kul att få se artikeln när aktuellt nummer kom ut, fem månader senare. Jag hade lämnat ifrån mig ren text, men när den kom tillbaka beledsagades den av fotografier och illustrationer, faktarutor och kartor. Och det var i färg, vilket gjorde läsupplevelsen så mycket mer berikande. Jag nämnde mitt krigande för färgkartor i artikel 3. Här fanns för första gången en karta i färg (om man undantar specialhäftet i SMB-utgåvan av Slaget om Västeuropa) och trots att den var av det grövre slaget, var det iögonfallande hur kvalitetsintrycket höjdes på det uppslag där den var placerad. Om man bara kunde ha färgkartor i böckerna!

Efter dessa två artiklar koncentrerade jag mig på Havets vargar tills jag och Jonas var i det närmaste klara med manuset. Magnus Bergsten hörde av sig på nytt någon gång i slutet av sommaren 2004. Jag har ingen notering om vilken dag detta var, men troligen den 7 eller 8 september. Avsikten var att Populär Historia skulle ha en artikelserie om andra världskriget, uppdelad på sex nummer av tidningen. Ville jag skriva den? Jag var åter förvånad över erbjudandet, fast kanske inte lika häpen som i början av året. Tveksamheten var dock densamma. En serie om hela kriget var en annan sak än ett skriva om ett mer avgränsat ämne som D-dagen. Hur lång tid skulle det ta? Till saken hörde också att jag inte på långa vägar är lika bevandrad vad gäller östfronten eller Stilla havet, krigsskådeplatser för vilka, framför allt det förstnämnda, jag har ganska ringa intresse. Detta gäller emellertid inte Niklas. Antag att jag skrev västfronten, han östfronten och att vi sedan delade på Stilla havet? Ja, det borde gå bara han var med på det.

Men var det värt att lägga andra saker åt sidan och skriva denna artikelserie? Jag har tidigare nämnt att jag numera var ekonomiskt bunden till skrivandet. Tiden när jag kunde göra det för mitt höga nöjes skull var sedan länge över. Om den tid jag spenderade på författandet skulle kunnat berättigas, såväl för mig själv som för min familj, måste det ge en viss avkastning. Artiklar gör en inte förmögen, så enkelt är det. De är meningsfulla ur en ekonomisk synvinkel endast om man kan göra dem utan för mycket forskande. Med andra ord: man måste ha en god kunskap om ämnet redan innan man startar, annars kommer ersättningen ofelbart att ätas upp av tiden för ytterligare research.

Det är inte heller bara ersättningens omedelbara storlek som räknas, utan också effekten av arbetet på framtiden. Även om till exempel Malta aldrig blev någon succé och därför ur ekonomiskt perspektiv måste betraktas som ett förlustprojekt, skulle Bismarck, som kom att översättas till fyra utländska språk, däribland engelska med långt större upplagor än i Sverige, ge avkastning långt efter det att vårt ursprungliga arbete var klart. En artikel däremot, om man bortser från det lilla extra som kan komma ur reklamvärdet, ger bara inkomst vid det tillfälle då artikeln skrivs. Som det senare visade sig skulle denna serie emellertid bli ett litet undantag till den regeln.

För mig personligen skulle det under alla händelser kunna vara en fördel att ha en artikelserie som sysselsättning vid denna tid. Jessica befann sig som tidigare nämnts i ett långt framskridet stadium av sin graviditet, med nedkomst beräknad till en dag som låg cirka tre veckor fram i tiden. Därför var det ingen mening för mig att börja med något större projekt i september. En bok bör skrivas med ett visst mått av kontinuitet och ett längre avbrott kan få stora konsekvenser, inte bara i så mån att man måste börja om på nytt, utan även i bokens slutliga kvalitet. Det vore därför bra för mig att ha någonting som kunde ge inkomst under den närmaste tiden, men inte var så känsligt för de ”störningar” som snart skulle inträffa.

Det visade sig att det var relativt lätt att få med Niklas. Han var lite tveksam till en början, men även han höll på att avsluta ett pågående projekt. Dessutom hade vi redan bestämt att börja med Tirpitz inom kort. Jag skulle förvisso få starta på artikelserien själv, men med vår uppdelning mellan fronter var detta inget problem och vi hade en mycket god deadline. Jag talade med Magnus igen, den 14 september, där det blev en kort förhandling om ersättningen. Dagen därpå bestämde jag och Niklas oss för att göra artikelserien och den 16 var jag igång med det första avsnittet – år 1939 och krigsutbrottet. Sex dagar senare började jag på 1940, vilket blev färdigt samma dag. Tre dagar därpå föddes Mathias, Jessicas och mitt tredje barn, vilket föranledde ett kort avbrott. Med tanke på att jag redan hade gjort klart två kapitel och Populär Historia kommer ut en gång i månaden, förelåg dock ingen brådska.

För att se lite grann på själva serien och skillnaden mellan att skriva en bok och en artikel, så kan jag bara säga att det i många avseenden är knepigare att skriva kort än de flesta kanske föreställer sig. Jag tog för skojs skull fram mitt grundmaterial till artikelserien och körde en ”räkna ord” på år 1940. Det gav 156 meningar med i snitt 14 ord per mening. Bara föreställ er allting som händer detta år: finska vinterkriget, Weserübung, operation Gelb, Dunkerque, Mers-el-Kébir, slaget om England, den italienska invasionen av Grekland och kriget börjar i Nordafrika. Och allt detta skulle jag berätta om med 156 meningar! Jag hade ju tidigare haft svårt att inte hålla nere teckenantalet i böcker som Slaget om Västeuropa och Malta, men jämfört med det här hade jag ju haft hur mycket utrymme som helst. Att skriva en artikel var någonting helt annat än att skriva en hel bok. I det senare fallet brukar det vara så att det är tre saker som slåss om utrymmet: det som måste vara med, det som bör vara med och det som man vill ska vara med. Här fick inte ens det första plats. Frågan var: ”Vad kan jag helt enkelt inte utesluta”.

På det hela taget gick det dock bra. Från början av oktober – då den första turbulensen efter familjeökningen bedarrat lite – återupptog jag skrivandet och avverkade år efter år i korta ryck. Niklas var nu med mig och vi bollade delarna fram och tillbaka mellan oss. Den 14 november var vi klara och den 23 november, dagen efter att det första avsnittet av vår artikelserie följde med Populär Historia ut i tidningsstånden, började vi med Tirpitz.

Artikelserien såg lika bra ut som D-dagen gjort – en tilltalande layout, med kartor och många bilder i färg; faktarutor med personbiografier eller små djupdykningar berikade helhetsintrycket. Det var alltid lika spännande att öppna varje nummer, för även om texten var vår, blev intrycket ett helt annat när grafiken kom till. Jag önskade att vi någon gång skulle kunna ha något liknande i våra böcker.

Tiden gick och serien föll lite i glömska, åtminstone vad mig och Niklas anbelangade. Vid något tillfälle fick jag för mig att jag kanske skulle lägga ut den på HQ, så jag ringde Magnus för att höra vad han ansåg. Det var ju ingen bok det handlade om, med ett kontrakt upprättat och där förlaget hade rätten på manuset. Ville vi sälja artikelserien till någon annan kunde vi göra det och ville jag lägga upp den på HQ så hade jag lika stor rätt till det. Men jag ville höra vad Magnus hade för planer och se om han möjligen kunde tänka sig att släppa den åt mig i form av PDF-filer, kompletta med bilder och kartor. I stället fick jag något vagt svar att det kunde vara vits att vänta, för de hade planer på att göra någon slags tjockare häfte av serien. Inte mig emot.

Det blev aldrig något tjockt häfte, men en dag i mitten av oktober 2006 fick jag ett samtal från Björn Anderson på Historiska Media, som meddelade att Spartacus hade köpt rättigheterna till Havets vargar. Det var inte det enda han hade på hjärtat. Han och Magnus hade beslutat att äntligen göra någonting av artikelserien. Den skulle tryckas upp som en liten premiebok, vilken skulle skänkas som bonus för nya prenumeranter på Populär Historia. Andra världskriget år för år, som den skulle komma att kallas, blev därmed en riktig bok med ett ordentligt kontrakt. När dess roll som premie spelats ut skulle den säljas till handeln.

Andra världskriget år för år blev en liten bok i ordets exakta betydelse – i bokyllan är den som en spigg bredvid ett stim abborrar. Den är inte bara kortare vad beträffar textmängden; den är även liten i formatet. Då den är producerad som kartonnage, utan omslagsflik, ser den lite ut som en skolbok och jag fick senare veta att den faktiskt används som en sådan i något sammanhang. Bilder och små faktarutor höjer helhetsintrycket medan omslaget … nja, jag tänker inte ens kommentera omslaget.

Jag antar att jag faktiskt hade blivit informerad vid något tillfälle, men Andra världskriget år för år skulle överraska mig ytterligare en gång. Under 2008 skrev jag några artiklar till den nystartade norska tidskriften Militaer Historie. Som brukligt är skickar de mig inte bara de nummer jag skrivit i, utan även de övriga. Vid något tillfälle när jag satt och bläddrade i en av dessa tidskrifter såg jag av en händelse en annons för en ny bok om andra världskriget. Där stod på hurtig norska att den var skriven av två av världens främsta experter på andra världskriget och att boken gav ett samlat intryck av kriget samtidigt som den var lätt att ta till sig. Omslaget delades av Hitler och Churchill, vilka gjorde sina respektive hälsningar. Jaha, tänkte jag, och lät blicken glida vidare till nästa annons. Sedan var det någonting som fick myntet att falla. Jag såg mer noggrant på den första annonsen och – mycket riktigt – de så kallade världens främsta experter var inga andra än jag och Niklas. Boken, som till en början endast varit en serie artiklar, hade smugit sig utanför landets gränser. Och detta var inte allt, för den hade skaffat sig en viss pondus också. Den norska utgåvan kostade 200 norska kronor.

Andra världskriget år för år hade varit en liten avstickare, men väl värd att göra.







Gå till:

Bok 1
Avgörandets ögonblick: invasionen i Normandie 1944.

Bok 2
Den nionde april: Nazitysklands invasion av Norge 1940.

Bok 3
Slaget om Västeuropa: flygkrig, strategi och politik sommaren 1940.

Bok 4
Malta: kriget i Medelhavet 1940-1942.

Bok 5
Bismarck: kampen om Atlanten.

Bok 6
Havets vargar: dramatiska ubåtsepisoder från andra världskriget.

Bok 7
Tirpitz: kampen om Norra ishavet.

Bok 8
Andra världskriget år för år

Bok 9
Waterloo: Belgien 1815.

Bok 10
Dambusters: historien om operation Chastise, 1943.

Bok 11
Genombrottet: Operation Cerberus, 1942.